Visa alla inlägg av

Joakim

Psykisk Ohälsa

Mitt första minne av ångest

Året är 1993. Jag är 10 år gammal och mitt uppe i sommarlovet mellan årskurs 3 och 4 när hela mitt liv rasar samman i och med en familjetragedi. När jag tänker tillbaka på det är bilden och känslan lika starkt nu drygt 25 år senare som den var då. Jag sitter där i soffan och har en stor orosklump i bröstet som gör att min lilla kropp skakar samtidigt som tårarna bränner i ögonen. Det här är mitt första minne av ångest och det skulle bli startskottet på ett liv som präglats av psykisk ohälsa.

Idag kan jag stolt berätta att jag just nu samarbetar med Hjärnfonden för att samla in pengar till forskning om psykisk ohälsa. Jag har gjort en hel del samarbeten under mina år som influencer men det här är nog det viktigaste hittills då jag själv har levt med ångest och depression under större delen av mitt liv.

Jag har dragit igång en insamling hos Hjärnfonden där jag från idag och i 29 dagar framåt ska försöka samla ihop (minst) 25 000 kr. Jag vore så otroligt tacksam om ni som har möjlighet skänkte en slant via min insamling! Alla gåvor, stora som små, gör skillnad. Har du inte möjlighet att ge en gåva så får du gärna hjälpa mig att dela insamlingen. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få! ❤️

Klicka er in på länken här för att läsa mer och ge en gåva! Man kan välja om man vill vara anonym när man skänker; klicka isåfall bara i ”Dölj alla namn”.

TACK! ❤️

(För tydlighetens skull vill jag bara klargöra att jag självklart inte får betalt för det här samarbetet, det görs helt ideellt.)

Personligt

🗓 Planer vecka 44

Ny vecka, nya tag! Eller vad man ska säga. Jag känner i kroppen att jag måste börja aktivera mig lite mer. Jag har ju tagit det väldigt lugnt sen jag flyttade för två månader sen och det har varit väldigt bra för mig, men nu vill jag börja göra grejer igen. En rastlöshet börjar smyga sig på men jag måste verkligen hålla mig själv i nackskinnet så jag inte springer på för fort.

Den här veckan börjar rätt lugnt och det är 100% medvetet då jag ska till Stockholm senare i veckan och det vet jag kommer kräva en del energi av mig.


Måndag: Jag håller på att ta fram olika informations-pdf:er kopplat till det jag gör och det ska jag jobba vidare med. Bland annat en kreatörsprofil som beskriver mig, prislista, statistik och annat som potentiella kunder vill veta om mig och mina plattformar.

Tisdag: Filma video och gå ut med ett samarbete som jag är väldigt stolt över! Samtidigt är jag lite nervös över det då det delvis handlar om prestation, men tänker att det är bra träning för min prestationsångest.

Onsdag: Skriva vidare på en föreläsning som jag ska hålla om ett par veckor.

Torsdag: Inget planerat på dagen men på kvällen ska jag på middag hemma hos mina vänner Malou och Micke. Och Grisen Astrid såklart!

Fredag: Heldag i Stockholm med möten, videoinspelning (som jag är SÅ taggad på) och releasefest för FELIN’s nya album!

Lördag: Hem från Stockholm. Inget annat planerat.

Söndag: LEDIG! ❤️

Personlig Utveckling Psykisk Ohälsa

Min hjärna är skadad

I den här videon pratar jag om hur långvarig stress och utmattning har påverkat min hjärna. Det är ganska tungt för mig att acceptera att jag kanske aldrig kommer att bli som jag var förr, men jag har börjat förlika mig med det mer och mer.

SNÄLLA ni, om ni känner igen något av symptomen jag pratar om i videon så låt det inte gå så långt som det gjorde för mig. Jag vet att det kan vara svårt att sätta stopp men det är inte värt det att slita ut sig för vägen tillbaka kan vara väldigt lång.

OM DU VILL KOLLA PÅ KANALEN

Personligt

Varför lämnade jag Stockholm?

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så flyttade jag för en vecka sen från Stockholm till min hemstad Västerås. I det här inlägget tänkte jag berätta lite om varför. Jag ska försöka hålla mig så kortfattad som möjligt men det här inlägget kan nog bli rätt texttungt.


Bakgrund

Ända sedan jag flyttade till Stockholm för två och ett halvt år sen har det hänt mycket och livet att snurrat på i hundraåttio. När jag tänker tillbaka på det så känns det som att jag bodde där mycket längre än jag faktiskt gjorde, just för att det sällan var en lugn stund för mig.

Allt det som jag innan Sthlms-flytten oftast hade iakttagit på avstånd blev plötsligt lättillgängligt och möjligheten att vara spontan infann sig plötsligt i mitt liv. Det händer alltid något i Stockholm. Framförallt när man lever i den här så kallade influencervärlden som jag gör. Det är ofta events, fester, premiärer och om inte det så finns det många festglada personer som gärna tar en spontankväll på någon av alla barer och klubbar som finns.

Under mitt första år i stan jobbade jag jättemycket. Jag hade mitt heltidsjobb på United Screens samtidigt som jag jobbade 25% som community manager för Tubecon-Sverigeturnén som vi var ute på varannan helg under hela hösten 2017. Dessutom höll jag igång min Youtube-kanal med två videos i veckan. Allt det här plus att jag kände mig tvungen att gå på ALLT jag blev inbjuden till för att hålla mig relevant resulterade i att jag klappade ihop och blev sjukskriven för utmattningssyndrom och utmattningsdepression.

Det var egentligen det som var startskottet till en nedåtgående spiral av dåligt mående, dålig självkänsla och dåliga val.


Jobbet

Jag hade mitt drömjobb på United Screens! Att varje dag få jobba med Youtube och sociala medier och att det var ett ”riktigt” jobb på ett kontor med kollegor där jag fick möjlighet att lära mig massor som jag sedan kunde dela med mig av till våra profiler (influencers) och kunder. Jag har alltid älskat att hjälpa och coacha andra. Det i kombination med min passion för internet och det svenska Youtube-communityt kunde ju inte bli en bättre match för mig. Eller..?

Under hela tiden har det varit något i mig som har skavt – en känsla av att det är något som fattas och jag har inte kunnat sätta fingret på vad det är.


Relationer

Mina vänner är mitt allt! ❤️ I och med att jag inte har valt det traditionella familjelivet som de flesta andra i min ålder så har mina vänner blivit som min familj away from home i Stockholm. Jag har privilegiet att känna väldigt många och olika personer som alla berikar mitt liv på ett eller flera sätt.

Dock har jag den senaste tiden varit tvungen att inse att vissa relationer kanske inte var vad jag trodde att de var. Jag har haft en bild av vad det har varit men har gång på gång känt mig besviken över saker som har hänt. Eller kanske inte hänt, men som jag trodde att det skulle hända. Ännu ett skav i mig som jag inte riktigt kunde sätta fingret på vad det berodde på.


Jag på events och fester

Som jag nämnde tidigare blir jag bjuden på ganska många events, fester och premiärer. Ända sedan inbjudningarna började trilla in har jag känt att jag måste tacka ja till allt. Samtidigt har jag ofta känt mig lite orolig och nervös inför och under sånna här tillställningar och varit lite osäker på min plats. Jag har känt mig osäker på och orolig över vad de andra på eventet/festen tycker och tänker om mig och jag har behövt ett par glas under bältet för att den känslan ska släppa. Efteråt är jag alltid frustrerad över att det ska krävas att jag ska vara onykter för att inte känna mig missplacerad och som att andra inte gillar mig. Skav skav skav…

Foto: Amanda Parkkinen

Jag fick nog

Efter att ha gått runt med alla dessa känslor och tankar som skaver i mig kom jag för ett par månader sedan till en punkt då det fick vara nog. Jag ville veta varför jag känner som jag känner och gick tillbaka till det jag ändå lärde mig under och efter tiden med Mitt perfekta liv – SVT-serien som jag medverkade i. Jag började rota i mig själv, vrida och vända på allt, och kom till slut fram till vad det var som fattades i mitt liv: Jag.

I terapin under och efter tv-serien fokuserade vi mycket på att jag aldrig sätter mig själv och vad jag vill i första rummet. Terapeuten Poul Perris uppmanade mig att börja göra det och att ”våga skapa obekväma situationer”. Alltså att säga ifrån om jag känner mig illa behandlad och att säga nej när jag egentligen inte vill göra något. Det har varit en JÄTTESTOR utmaning för mig men jag har sakta men säkert blivit bättre och bättre på det.

I samband med det ökade skavet inom mig mer och mer och det jag till slut kom fram till var att det berodde på att jag ofta fann mig i situationer där jag egentligen inte ville vara där, göra det eller kände att jag inte fick ut så mycket av det. Jag ska försöka exemplifiera det.


Jobbet – Trots att jag som sagt hade drömjobbet så kändes det inte bra i mig att lägga så mycket tid, energi och hjärta på något som egentligen inte gynnade mig mer än att det tillfredsställde mitt behov av att pleasea andra. Säg att jag skulle bli uppsagd eller att företaget skulle konka; då skulle jag stå där på ruta ett igen. Rikare i erfarenheter, absolut, men jag skulle då behöva börja om från början någon annanstans. En tanke som har funnits hos mig länge är ”Tänk om jag hade lagt all den här tiden och energin på min egen verksamhet”. Jag jobbar ihjäl mig, men för vad i slutändan?

Relationer – Jag har under hela mitt liv ALLTID satt andra före mig själv. En egenskap som i sig inte är dålig, snarare ganska fin tycker jag, men det slutar alltid med att det blir på bekostnad av mig själv. Jag har lagt så mycket tid på att finnas där för andra att jag inte har haft någon energi kvar att lägga på mig själv, mitt mående och min utveckling. När det då har uppstått situationer där jag egentligen har behövt att någon ska ta hand om mig och att jag inte upplevt att folk har funnits där på samma sätt så har det gjort mig ledsen. Det är nog egentligen mitt eget fel då jag kanske har engagerat mig överdrivet mycket i andra och lagt sjukt lite tid på mig själv, Men ändå, det har skavt.

Jag på fester och event”Jag är så tråkig”, ”Jag är så konstig”, ”Jag är inte lika glad och härlig som andra”, ”De gillar inte mig” är alla tankar som snurrat i min skalle i event- och festsammanhang. Jag ser andra människor med starka personligheter som det verkligen lyser om. Själv vet jag att jag egentligen har en ganska stor personlighet där inom mig men pga osäkerhet och dålig självkänsla har jag svårt att låta den komma fram – om jag inte får ta ett par glas först. Ni som har hängt med ett tag vet att jag har en problematisk relation till alkohol och den bottnar mycket just i den här osäkerheten. Kan återkomma till det längre fram.


I somras kom allt till en punkt då jag fick nog! Jag kände att jag inte kunde ha det så här längre. Trots att det tog emot så insåg jag att jag MÅSTE börja sätta mig själv först och göra de val som är nödvändiga.

Så här sitter jag nu hemma i soffan hos mina föräldrar i Västerås; utan egen bostad och utan jobb. Egentligen ett helt galet beslut att säga upp sig från ett välbetalt jobb för att gå till…ingenting?

Men det var just i tankarna om att bara få vara i ”ingentinget” som jag började känna hopp och finna lite styrka. Att faktiskt bara få ta ett break och ge mig själv tiden att fundera, känna, hantera, reflektera och planera. Att göra ingenting men samtidigt ta tag i massor av grejer som jag inte längre kan skjuta upp. Ge mig själv tid att fundera ut vad jag verkligen vill.

Det har gått lite mer än en vecka sedan jag gjorde min sista arbetsdag och lämnade nycklarna till lägenheten i Stockholm. Det är en jättestor omställning men jag känner redan att jag börjar känna mig mer pepp och inspirerad än jag har varit på länge.

Hur långt det här breaket (som på ett sätt egentligen inte är ett break, beroende på hur man ser det) kommer att bli får vi se. Ekonomiskt har jag så jag klarar mig för en period framöver och så länge det är så tänker jag inte rusa in i någonting.

Nu är det Jocke-time till 100%!

Personligt

Planer – Vecka 37

Stackars lilla bloggen som aldrig blir uppdaterad. Jag är överlag rätt kluven till om jag ska försöka hålla igång den eller inte. Jag gillar att skriva men jag kan ibland känna att jag har svårt att formulera mig i text. Det var ju egentligen hela anledningen till att jag började med video istället.

Hursom – Det har hänt en väldans massa saker sedan jag skrev senast men istället för att titta bakåt så ser vi framåt och kickar igång med planerna för den kommande veckan! (Värt att nämna är att jag har sagt upp mig från jobbet och flyttat ifrån Stockholm till hemstaden Västerås för en period för att vila och samla mina tankar. Återkommer till varför i ett senare inlägg.)


Måndag: Vecka 2 i Västerås och jag tänker att jag så smått ska komma igång med lite rutiner. Har en massagetid inbokad för att ge lite kärlek till mina stela och ömma vader. Hoppas att det inte bara kommer att göra ont utan att det även blir lite så där ontskönt.

Tisdag: Jag har inte många vänner kvar i Västerås men Malou är en av dem och vi ska äta sushimiddag och snacka skit. Det har saknats! ❤️

Onsdag: Ingen direkt planerat men jag antar att dagen kommer att gå åt till att få i ordning i mina föräldrars gästrum där jag bor under den här tiden i Västerås. Det har fungerat lite som ett ”skräprum” som min mormor kallade ett sånt där rum där man klämmer in allt som man inte riktigt vet var man ska göra av. Just nu är det kaos där inne…

Torsdag: Ska spendera större delen av dagen vid datorn då jag ska delta i LaterCon som är en onlinekonferens med fokus på Instagram. Sjukt taggad på det!

Fredag: Åker till Stockholm för att delta i en workshop (som jag själv har varit med och dragit igång) på United Screens (där jag jobbade innan jag sa upp mig), men jag kommer att delta som partner till US istället för anställd som det var tänkt från början. Det kommer nog bli en spännande upplevelse!

På kvällen blir det barhäng med mina älskade vänner!

Lördag: Min vän och före detta kollega Ella har 25-årsfest och den ska jag förbi en sväng innan jag åker tillbaks till Västerås på kvällen.

Söndag: VILA!

Listor

Planer – Vecka 13

Måndag: Bortsett från vanligt kontorsjobb så ska jag bli intervjuad av Västerås Tidning som vill göra ett personporträtt om mig. Kul att bli uppmärksammad på hemmaplan för en gång skull, det händer tråkigt nog ganska sällan.

Ikväll ska jag på galapremiären av Parning och det är första gången på länge jag är taggad på att se en film!

Tisdag: Som jag nämnde igår så ska vi byta kontor i nästa vecka så nu börjar den stora ihoppackningen och rensningen av all skit vi har på kontoret där vi sitter nu. Såklart så tog jag på mig att vara organisatör för rens- och packningsprojektet… Att jag ALLTID ska ta på mig aaaaallt.

Onsdag: Mitt i allt packande ska jag göra en avstickare för att klippa mig och efter det träffa en av mina terapeuter. Det blir nog ett nice avbrott i allting!

Torsdag: PACKA OCH STÄDA PÅ K23!

Fredag: Se torsdag 👆🏼 På kvällen åker jag troligen till Västerås då det inte blev något av med det i helgen som var pga att farsgubben min blev sjuk.

Lördag-Söndag: Troligen Västerås

Listor

Söndagslistan

God söndag! Jag hittade den här listan hos Flora och knyckte den rakt av faktiskt. Så här är en liten lista om veckan som har gått.

Veckans jobb:
Det har varit en hel del admin den här veckan. Plus att jag har suttit med planeringen av vår kontorsflytt som sker nu de kommande veckorna. Det är så jäääkla mycket som ska roddas.

I fredags fick jag i alla fall komma ut lite då jag och Alexandra var på möte hemma hos Ida Warg och dessutom fick gosa lite med Elvis. Han är så jäkla söt!

Veckans festliga:
Vi hade en sista AW på jobbet för personal och profiler vi jobbar med. Sjukt att det var det sista eventet vi någonsin kommer ha på K23 (kontoret). It’s the end of an era!

Veckans böl:
Ett inlägg i en killgrupp jag är med i på Facebook där en berättade om att han hade kommit ut som gay till sin farfar (som första familjemedlem). Farfarn log och sa att ”det är som att vara vänster- eller högerhänt, inget är fel det är bara olika”. Sen lagade farfarn mat åt honom 😭

Veckans teveserie:
På kvällarna har jag plöjt alla delar av den nya Netflix-dokumentären om Madeleine McCann’s försvinnande. Väldigt spännande och en del ny info som jag inte kände till sedan innan kom fram.

Veckans matlagning:
Har inte lagat mat en enda gång den här veckan… Jag MÅSTE få mig själv att börja gilla matlagning för det här ute-ätandet kommer att ruinera mig!

Veckans låt:
Veronica Maggio släppte nytt i fredags! Vad tycker ni om ”Kurt Cobain”? Jag gillar den!

Event Smink & Hudvård

Can’t stop won’t stop

I måndags var jag på pressdag för lanseringen av NYX Professional Makeup’s nya sminklinje CAN’T STOP WON’T STOP.

Jag gick främst dit för att det fanns möjlighet att få sin foundationnyans matchad till sin hudton och som många av er vet har jag skitsvårt att hitta rätt nyans på foundation.

Det var ett grymt ordnat event, som det iofs alltid är när Jakob (som är Social Brand Manager) håller i spakarna. Här kommer en massa bilder!

Ungefär 5 minuter efter att jag kom dit så trillade det in en massa gogummor och gogubbar. Felicia Aveklew och Amanda Strand tex.

Vissa människor träffar man på typ alla event. Emelie är en av dem! ❤️

En del av lokalen var inredd med en massa grönt och där hittade man en bar där det bjöds på sötasura drinkar som smakade som det här godiset.

Det fanns mat och jag kan tala om att den där tomatsalsan var så god att jag hade kunnat äta bara den.

Thomas var där! Insåg hur mycket jag har saknat honom. ❤️

Daniel är också en fin en!

Sen blev det dags för mig att bli matchad!

Vi kom fram till att jag är neutral och att nyansen Vanilla är den som passar mig bäst.

Sen var det photo session i studiodelen. Fina Lovette! ❤️

Alltså ba SE DOM! 😍

Fattar inte hur man kan vara så snygg men okej..!

Tack Jakob och NYX Professional Makeup för ett fint ordnat event!

Ärligt

Hatar kameran

De senaste veckorna har jag vid i alla fall fem tillfällen ställt upp kameran för att spela in en video, men jag har inte lyckats.

Jag verkar ha utvecklat någon form av kameraskräck för när jag väl sätter mig ner för att filma så får jag inte ur mig något vettigt. Jag snubblar över orden och är helt sjukt nervös. Det känns nästan på samma sätt som när man står på scen eller sitter i en arbetsintervju som man är nervös över. Det har slutat med att jag bara har gett upp och tagit ner kameran igen.

Jag förstår verkligen inte var det här kommer ifrån. Det har varit några tillfällen tidigare då jag har varit med om det här; att jag känner som prestationsångest över att filma. Då har det bottnat i att jag kanske har haft ett uppehåll och känner press på att jag måste leverera en kick ass-video när jag ska komma tillbaka, men det är inget sånt nu. Vill påstå att jag aldrig någonsin under mina år som youtuber har brytt mig mindre om visningar och förväntningar, och jag har heller aldrig känt att jag har så mycket jag vill säga.

MEN DET KOMMER INTE UT! Har försökt tvinga mig själv men det går inte. Jag VILL ju kunna filma videos för jag vet att jag är som bäst i videoform när jag vill förmedla saker och Youtube är ”min” plattform.

Vad tror ni att det här kan bero på? Om det är någon annan youtuber som läser det här och känner igen sig så får hen gärna dela med sig av sina erfarenheter och eventuella tips för att komma ur det här.