Kategori

Psykisk Ohälsa

Psykisk Ohälsa

”Jag är ensammast i världen”

”Hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig att vara tillräcklig.”

Det här är två tankar och känslor som river i mitt inre just nu. Egentligen vet jag att att det inte stämmer men jag kan inte styra över mina känslor just nu. Jag glömde nämligen att ta min antidepressiva medicin igår morse. Mitt inre blir kolsvart. Jag blir sjuk utan den.

Trots att medicinen är något som jag är så glad över att jag äntligen började med skrämmer det mig hur beroende jag är av den. Tänk att jag inte kan missa en enda dag utan att livet vänds upp och ned helt och hållet. Alla tankar och känslor som jag har kunnat hålla i styr och sett rationellt på väller in över mig som en stor, mörk och illasinnad våg. Jag försöker komma upp till ytan men jag orkar inte simma. Jag VILL inte simma..?

Jag tog min tablett för ett par timmar sedan och jag vet att om ungefär ytterligare två timmar så kommer den att börja verka och allt kommer att vara som vanligt igen. Men de här timmarna av totalt inre kaos är en utmaning som jag knappt klarar av.

Dock vill jag avsluta med att säga att jag inte ångrar att jag började med medicinen. Jag gick så många år och vägrade just av rädslan över att bli beroende av kemikalier för att må okej. Nu ett år senare kan jag säga att det är 100% värt det då det har gett mig orken och viljan att försöka ta tag i mig själv och mitt mående.

Jag är 34 år gammal och borde ha gjort det för över femton år sedan. Om du funderar på att börja äta antidepressiv medicin – snälla vänta inte så länge som jag. Varken du eller jag förtjänar att bli berövade på en så stor del av våra liv.

Jag kommer att bli okej igen. Inte superglad, men okej. Ge mig ett par timmar bara.